Rasstandard för Stabyhoun

Ursprungsland/Hemland: Nederländerna
Användningsområde: Stående fågelhund
FCI-klassifikation: Grupp 7, sektion 1.2 med arbetsprov

Bakgrund/ändamål:
Den nederländska rasen stabyhoun hör till den ”familj” stående och stötande fågelhundar som sedan många hundra år förekommit i Europa. Dessa kan sägas ligga mellan setter och spaniel till storlek och typ. Många av raserna blev dock inte erkända förrän under 1900-talet och flertalet, likt stabyhoun, först efter andra världskrigets slut. Stabyhoun har uppmärksammats alltmer, även utanför Nederländerna, under de senaste decennierna. Den anses som en mycket bra jakthund för mindre arealer och är inte minst uppskattad som vänlig sällskapshund

Helhetsintryck:
Stabyhoun skall vara en kraftfullt byggd, långpälsad stående fågelhund. Till proportionerna skall den vara längre än hög. Den får varken vara för grovt eller spensligt byggd. Huden skall ligga stramt an mot kroppen. Det får varken förekomma hakpåsareller för lösa läppar.

Uppförande/karaktär:
Rasen skall som sällskapshund vara tillgiven, mjuk och vänlig. Den skall vara intelligent, lydig, lättlärd, lugn och en god vakthund, aldrig aggressiv eller bitsk.

Huvud:
Huvudet skall vara torrt och harmoniera med kroppen. Huvudet skall vara längre än det är brett. Skalle och nosparti skall vara lika långa.

Skallparti - Skallen skall vara lätt välvd, inte smal, men får aldrig ge ett brett intryck. Den skall övergå med en lätt rundning i kinderna.
Stop – Stopet skall endast vara svagt markerat.
Nostryffel – Nostryffeln skall vara välutvecklad utan att vara delad. Den skall ha vidöppna näsborrar. Nostryffeln skall vara svart hos hundar med svart grundfärg, brun hos hundar med leverbrun eller orange grundfärg.
Nosparti – Nospartiet skall vara kraftfullt och avsmalnande mot nosspetsen utan att vara snipigt. Nosen skall vara bred. Nosryggen skall vara rak och får från sidan varken vara konkav eller konvex
Läppar – Läpparna skall vara strama utan överhäng.
Käkar/tänder – Tänderna skall vara starka med saxbett.
Kinder – Kinderna skall endast vara svagt utvecklade.
Ögon – Ögonen skall vara medelstora, runda och ej snedställda. Ögonkanterna skall vara väl åtliggande. Blinkhinnorna eller tredje ögonlocken får ej vara synliga. Ögonen skall varken vara utstående eller djupt liggande. Färgen skall vara mörkt brun hos hundar med övervägande svart grundfärg och brun hos hundar med brun eller orange grundfärg. Rovfågelögon (blekt gula) är ej önskvärt
Öron – Öronen skall vara ganska lågt ansatta. Öronen skall bäras tätt mot kinderna utan veck. De skall vara måttligt långa och skedformade.

Hals:
Halsen skall vara kort och rund. Den skall övergå i rygglinjen med en mycket öppen vinkel, så att huvudet mestadels bärs lågt. Halsen skall vara lätt välvd. Inga hakpåsar eller löst halsskinn får finnas.

Kropp:
Kroppen skall vara kraftfull.

Rygg – Ryggen skall vara plan och tämligen lång.
Ländparti – Ländpartiet skall vara kraftfullt.
Kors - Korset skall endast vara lätt sluttande.
Bröstkorg – Sedd framifrån skall bröstkorgen vara bredare än djup. Frambenen kommer därigenom att stå ganska brett isär. Revbenen skall vara väl rundade och de bakre revbenen skall vara välutvecklade. Undre
delen av bröstkorgen skall vara rundad. Den skall inte nå längre ned än till armbågarna.
Underlinje – Underlinjen skall endast vara måttligt uppdragen.
Svans – Svansen skall vara lång. Den skall nå till hasleden. Svansen skall inte vara högt ansatt och den skall bäras rakt hängande till den yttersta tredjedelen, vilken skall vara mjukt uppåtböjd. I rörelse höjs svansen, men den får aldrig bäras rullad.

Framställ:
Skulderblad – Skuldran skall vara välvinklad. Skulderbladen skall vara väl tillbakalagda och ligga väl an mot bröstkorgen.
Underarm - Frambenen skall vara kraftfulla och raka.
Mellanhand – Mellanhänderna får ej vara svaga.
Framtassar – Framtassarna skall varken ha formen av kattassar eller hartassar. Tårna skall vara välutvecklade och välvda. Trampdynorna skall vara kompakta.

Bakställ:
Has – Haslederna skall vara lågt ansatta.
Mellanfot - Mellanfötterna skall vara korta.
Baktassar – Baktassarna skall vara runda med väl utvecklade trampdynor.

Päls:
Pälsen skall vara lång och glänsande över hela kroppen. Endast över korset är en lätt vågighet tillåten. Pälsen på huvudet skall vara kort. På baksidan av fram- och bakbenen skall den vara välutvecklad och buskig men inte bilda fanor. Svansen skall runt om ända ut till spetsen täckas av längre päls, som skall vara buskig men ej bilda fanor. Den skall ej heller vara lockig eller vågig. Behäng på öronen är rastypiskt. Dessa skall vara ganska långa vid öronbasen och därefter avta i längd till den nedersta tredjedelen av örat, där pälsen skall vara kort. Den långa pälsen på öronen skall vara rak, en lätt vågighet är tillåten, men lockig päls är ej önskvärd.
Färg – Svart, leverbrunt eller orange med vita tecken. Fläckar och/eller skimmelteckningar i det vita är tillåtet.

Mankhöjd:
Idealmankhöjd – Hanhund, 53 cm. Tik, 50 cm.

Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till granden av avvikelse.

Diskvalificerande fel:
En tämligen lockig päls visar att inkorsning har gjorts och därför kan hundar med denna päls inte betraktas som renrasiga stabyhouns.

Nota bene:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.